KÖNSSYN OCH ORÄTTVISOR

Arkondor är ett land fullt av fördomar. Man föraktar adeln, man förtalar finnbogingarna och man ser ner på det svagare könet. Det svagare könet är alltid det andra könet. Adeln förtrycker de fattiga, ättefränder förtrycker de ättlösa och likafullt som männen förtrycker kvinnorna, förtrycker även kvinnorna männen. Det är lätt att se, och återfinns på alla nivåer, och det är lätt för en 1990-talsmänniska från norra Europa att förfäras över Arkendernas elakhet och småsinthet.

Skulle man fråga en arkendisk bondmora om hon kände sig förtryckt, av sin man eller av länsherren, skulle hon säkerligen bara ruska på huvudet och skratta. Förmodligen skulle hon tro att du var en sådan där konstig stadsbo, och så skulle hon tala om för dig, att hemma hos henne, där fick allt karlen hennes noga se upp med översittarfasoner. Men skulle du fråga maken så skulle han nog säga att hustrun hans tiger i sällskap och att han är husets herre. Invånarna i Askevall ser det hela på ett annat sätt än vad vi gör. En mor skulle aldrig få för sig att hon var orättvis när hon varnar barnen för de smutsiga finnbogingarna, eller att det är något konstigt med att män och kvinnor har skilda sysslor och umgängen. Det är en lika naturlig del av livet som skörden eller ätten.

Det finns traditionella yrken för de olika könen, och på många sätt skiljer sig även seder och bruk. Kvinnor sköter mer av hemarbetet och männen sköter mer av arbetet ute. Man säger att männen styr familjen, men i de flesta fallen är det faktiskt helt tvärt om. Mannen brukar ofta lyda sin hustru, som styr och ställer i hemmet, även om det näppeligen är något männen erkänner.

Varför valde vi att göra så här på Lyktsken? Arkondor är för oss en värld som är trovärdig, intressant och rolig att spela inom ramarna för. Hur går detta samman med de något orättvisa könsförhållanden som råder?

Det har vridits och vänts på könsdebatten genom åren, med bara föga resultat. Som kvinna är det ofta en viktig fråga om världen man skall bevista är jämställd eller inte. Man är gruvligt trött på att hela tiden hävda sitt kön. Men även om världen i fråga sägs vara jämställd så når visionerna oftast inte längre än till den blaserade kliché som vi kallar landet Lajvien.

Det blir bara ännu mer tröttsamt. Det blir bara någon sorts halvhjärtad jämställdhet, som inte når målet på långa vägar, och alla blir ofta mer eller mindre besvikna på resultatet. Med Lyktsken vill vi inte göra detta misstag. Vi anser det viktigare att tänka på möjligheter, för- och nackdelar och vara medvetna om dem, än att påstå att världen skall vara på ett visst sätt, utan att sedan fullfölja det.

Vi vill att alla som bevistar Lyktsken skall vara insatta i de respektive könens liv och syn på varandra. Ofta en nedvärderande syn, givetvis från båda sidor. Att kvinnor exempelvis inte tillåts sitta i byrådet, enligt hävd och tradition, innebär inte nödvändigtvis att kvinnor inte har makt, utan snarare att man får kanalisera den via andra medel och bruka allt inflytande som finns.

Detta är något som vi bäddat för som arrangörer. Att vara kvinna kommer inte att vara en nackdel, utan tvärt om kommer det att innebära stora spelmöjligheter. Men de ges inte gratis, givetvis måste varje deltagare ge max för att kunna få max tillbaka. Det är viktigt för både kvinnor och män att ha allt detta i bakhuvudet under hela förberedelsearbetet och spelet, annars är risken att det hela faller platt.

Frågor man kan ställa till sin roll är exempelvis följande: Hur ser jag på det andra könet? Hur reagerar jag på de orättvisor och fördomar som finns i Askevall? Hur är förhållandet till fränder och vänner av det motsatta könet? Hur stark är jag som person när det gäller frågor av detta slag? Hur självständig är jag? Hur kommer allt detta ta sig uttryck under uppsättningen? Och så vidare.

Vi har en vision med starka kvinnor som utövar sin makt bakvägen, medan männen styr offentligt. Var därför noga med att inte fastna i fällan och skapa för svaga kvinnokaraktärer och för starka och styrande män. Låt gärna kvinnan vara den som styr och håller i trådarna hemma, medan mannen är den som ivrigt försöker hävda sig.