GÅRDEN

Det är mycket arbete som skall utföras på gårdarna. Förutom det fortlöpande såsom att fodra eller valla djuren, mjölka kon, göra rent från dynga, skall exempelvis gärdsgårdar repareras, tak tätas, fåren klippas, grisen slaktas, ogräs repas i grönsakslandet, rovorna tas upp, takspån göras, diken grävas och stockar skall klyvas, bilas och sågas och så vidare.

Normalt sett så hålls djur och gröda endast för att täcka eget behov på gårdarna. De vanligaste sädeslagen är havre och vete och mindre förekommande är korn, råg och lin. För hö finns inga speciella vallar, utan gräs slås i dikesrenar, i backar och runt hus och torkas på hässjor. Normalt för medelstora gårdar är att hålla två oxar, ett fåtal kor och kvigor samt några får, höns och grisar. Det är inte vanligt att hålla sig med tjur eller galt. Sådana finns det endast några av i byns närhet och till dessa beger sig de övriga med sina kor och suggor under våren och sommaren. Att ha en bagge är däremot ganska vanligt. Är man mer välbärgad har man även en häst, men endast som dragdjur och aldrig för nöje. Men då vägarna är så dåliga att en hästs snabbhet och smidighet är onödig, duger oxar bra.

På somrarna vallas får och nöt runt gårdarna medan de andra djuren hålls i gärdes-gårdsinhägnader nära djurstallet. Hönsen hålls instängda i manbyggnaden under natten och sprätter på backen på dagen. Under vintern är alla djur inlåsta i stallet. På hösten kan man behöva köpa en ny kalv eller gris. Har man djur att sälja är ju det bra.

De flesta gårdar håller sig med bin på sin mark för honung och vax. Ofta råder oenigheter och groll rörande vem som har rätten till en viss bisvärm. Stor tid ägnas åt att lokalisera nya bisvärmar i markerna och sätta sitt bomärke vid fyndet. Det är viktigt att hålla ögonen på sina bin så att ingen annan kommer och tar honungen för en.

Under hö- och skördetider går gårdarnas folk ihop till arbetslag för att göra arbetet effektivt. Ofta är det samarbete inom ätten som gäller, men även avstånd mellan gårdar och familjernas storlek spelar in i uppdelningen. Man har ett rullande schema om vilken gårds hö eller spannmål som skall slås och bärgas först. Under dessa tider gäller det att alla hjälps åt och eftersom alla vill få mat och foder för vintern så brukar samarbetet och arbetsmoralen vara god, hur stora brister det än brukar finnas annars. Alla vet att det är ytterst viktigt att få in grödan i tid. Skulle någon inte ställa upp för arbetslaget, efter det att arbetet på den egna gården avverkats, skulle det innebära stora konflikter och spänningar. Årets övriga arbete på gårdarna sköter var gård för sig i sin takt och på sitt sätt. Det gäller så väl timmerfällning på vintern som sådd under våren.

Gårdarna liknar varandra i hur byggnaderna är placerade. Husen står ofta i fyrkant runt gårds-planen. Där finns en byggnad med en del för folk och den andra delen för fä. Den kan vara väldigt lång, men stora gårdar har ibland en ladugård och en manbyggnad. Vid planen finns också hö- och spannmålslada, redskapslider, tröskgång och vagnslada. På gården finns även härbre eller visthus-bod och andra förrådsbodar samt avträde.