En lek som är uppskattad av både stora som små. Det hela inleds med att man delar upp två lag och dessa lag gör varsitt hem. Man tar fyra markörer och placerar dem i en rektangel mitt emot varandra. Rektanglarna ska vara 10 steg breda och 4 steg långa. Avståndet mellan dessa hem varierar beroende på hur många man är i lagen. Oftast så långt att man inte kan kasta en pinne i ett kast från hem till hem. Sen tar man fram björnpinnen. En pinne som är lindad med skin, ca 30 cm lång och inte tjockare än att man kan hålla den med en hand.
Spelet inleds med att en ur varje lag kastar pinnen en gång. Den som kastar pinnen längst får börja med pinnen i sitt lag. Meningen är att man ska passa pinnen mellan sig och in i motståndarlagets hem. Väl inne ska man göra en pass till egen spelare och då har man fått en poäng. Man får inte ta några steg när man håller i pinnen. Om pinnen snuddar vid marken så går den över till motståndarna. Detta oavsett vad som orsakat att pinnen nuddade marken. Är det slarv eller en motståndare som slår ner den är sak samma. Man börjar att spela från den plats pinnen stannar. Man får också ta pinnen ifrån en motståndare om denne är oförsiktig och inte håller i den. Däremot får man inte på något sätt röra den som håller i pinnen.
Det sägs att för länge sedan hittades ett trollhuvud mitt i en by. Byborna blev både rädda och arga. Vem hade lagt ett trollhuvud i deras by? De hade sina misstankar att det var grannbyn så de gick dit för att klaga. På halva vägen mötte de så hela den andra byn. Dessa berättade att även de hade ett trollhuvud i sin by och misstänkte att det var den första byns invånare som lagt den där. Nu blev det stort gräl om vems felet var. Man kom överens om att den by som först lyckades få in sitt huvud i de andras by skulle slippa ta reda på eländet. Sagt och gjort. Man sprang snabbt hem och började kånka på huvudet. Vem som vann är sedan länge glömt men fortfarande används denna lek som en tvistlösare men även som ren underhållning.
Denna lek handlar alltså om att bära sitt lags trollhuvud in bakom motståndarnas linje. Men trollhuvuden är ju som bekant inte helt lätta att få tag i så man använder tunga huggkubbar. Ibland har man huggit till kubbarna så de liknar stora huvuden. Man börjar med att dela upp lag. Hur många som helst i varje. Sen utser man mållinjerna. Oftast med flera hundra stegs avstånd. Man ser oftast inte från den ena linjen till den andra. Var lag har en huggkubbe som är så tung att inte en man kan bära den. Denna ska de få in bakom de andras linje samtidigt som de ska hindra att motståndarna får över sin. På en given signal börjar så de båda lagen kämpa iväg med sin kubbe. Leken kan pågå länge och ibland urartar den i rena slagsmål. Det händer att lagen passerar mållinjen med sin kubbe nästan samtidigt och för att opartiskt lösa tvisten om vem som var först (svårt att säga med sådant avstånd mellan linjerna) tar man ett till parti. Reglerna varierar ofta och innan varje spel kommer man överens om dagens regler. Ibland är det inga regler alls som den första gången man spelade kubbtroll. Andra gånger väljer man att det inte ska få finnas några slag och sparkar och ytterligare vissa gånger får man inte gömma varandras kubbar om man får tag i dem.
Ytterligare en lek för två lag. Denna gång gör man en plan som man delar av på mitten. Lagen tar varsin halva i besittning. Det ena laget börjar att sända över en av de sina på motståndarens sida. Denne ska försöka att nudda så många som möjligt av motståndarna. Låt oss kalla det ena laget för A och det andra B. Så fort A korsar mittlinjen, för att försöka nudda de i B, skickar B iväg en av de sina som börjar springa ett varv runt planen. A måste vara tillbaka på sin sida innan B hunnit runt. Hinner han inte så åker han ut. Hinner han dock tillbaka så åker alla B ut som han hunnit nudda. Nu är det B´s tur att korsa mitten och ta A. A skickar ut en löpare runt planen och så håller det på tills ett lag bara har en spelare kvar. De har då förlorat. Man får hålla kvar motståndaren på sin sida för att hindra denne från att komma tillbaka innan löparen hunnit varvet runt. Risken är att denne kan slita sig och lyckats ta sig tillbaka, då åker alla som rört honom ut. Det räcker att komma över med ett finger.
Ibland används regeln att man i stället för att skicka ut de man nuddat väljer att ta in så många av sina egna som man annars skulle skickat ut av motståndarna.
|